Det är som ett moln som dyker upp ovan mig. Ibland är det bara mörk och

ibland regnar det, några enstaka glimtar av uppehåll. 

Senaste veckan(veckorna?) har det verkligen varit växlande men

 mer mellan molnighet och regn, än solsken.

Jag är så jäkla medveten av vad jag gör. Att jag inte äter och vad det kan ge för konsekvenser, att relationen, som förövrigt upptogs igår, med HAN blir till någonting destruktivt och allt annat jag gör. Jag tror inte jag vill eller är mogen för att ändra det. Jag vet att jag är trött pga av brist på näring, samtidigt har jag ju en del att ta ifrån allt det tjocka.  Jag tänker inte ger upp efter allt arbete, inte en chans.

Jag låter maten styra. Låter den ta mina vännerifrån mig, får mig att få folk att tro att jag har ätit utan att ljuga mm. Jag har redan förlorar en av mina närmaste och kanske är mina mest värdigfulla vän försvinna. Det som känns dumt är att jag måste välja å att jag väljer (brist på) mat före mina vänner. 

Då jag "jobbar" bland annat med att vara

förebild känns det å jäkla falskt att göra

det jag gör. 

Hela jag är är fake....

Tack för era förstående och peppande kommentarer och förlåt att jag inte har svarat, jag lovat att göra det när jag kommer till. <3

"Vi hjälps alla åt att riva min berlinmur.

Jag gör grovjobbet och ni hjälper till."

Jag ska inte ha relationer, det är tydligen inte grejen för mig.

Lyckas inte underhålla mina närmaste, ack de få, och de försvinner. 

Varför känns det som att jag äter mycket när jag ser att min portion

oftas är mindre än de som har ÄS

och ändå tycker att jag äter förmycket ?

  Ångest, kom helt ifrån min fasta fasta.

  Klockan är kvart i fem på morgonen, för en

kvart sen kom jag hem efter en löptur. Högsta musiken på i lurarna, med texter som jag kan,

då kan de överrösta tankarna och jag kan mima med och glömma vad som precis tänktes.

Går verkligen inte att tänka när musiken är så hög. Slittrad, ena stunden skriver brev i mitt

huvud till S eller Y och andra stunden kör ett

löp-pass och dricker espresso för att slippa äta. 

 Kunde inte sova, åt förut och  har inte tänkt

ut några undanflykter för att slippa käka av julbaket imorgon. Två av de personer som tycker att jag är "dålig" på att äta ska vara där, det gör det inte lättare. Jag vet att deras intention är väl men deras ord gör mer skada än nytta.

Liten flicka i förstora skor säger "jag ska nog lyckas!"

Mina löpardojor har blivit förstora, men jag lyckas springa, 

försöker springa iväg från livet men det sitter fast som

en skugga. Jag springer och springer och springer. 

Vem är det jag staffar? 

Är det jag som straffar mig, är det du som straffar mig? 

Jag förstår inte, inte helt, mycket är suddigt.

Jag stänger av, vill inte komma ihåg. Stänger av alla sinnen och låter minnet försvinna. 

Syns inte,   finns inte

Hörs inte,   finns inte

Känns inte, finns inte

Jag minns inte vad jag stoppade i mig, å det var två timmar sedan,men in ska det inte vilket falla som hellst.

Hej 7-eleven kl 01.00 och varsågod en 59 spänn fattigare kund bärandes på 3 varor. Hem å sen spy. Vad håller hon på med?!? En löprunda senare och ångesten har inte lättat....

Fattar inte vad jag håller på med, det gick ju.  Ifs vet jag varför, kommer aldrig vara bekväm men det här jag bär på, fett, fett fett. Det är ingen svårt egentligen, jag tycker inte det, jag vet hur jag ska göra. Därför blir det ett straff från mig själv, av en eller flera anledningar, till mig själv. ÄT! ÄT då! Se nu, du misslyckades! 

Satt en stor del av går kvällen med datorn uppställt men

kom inte till att skriva något. Är så tom, tömd på engergi,

slut i huvudet... På dagen, gick det bra med fastan.

På kvällen käkade jag mer än vad jag fick. Visserligen kött

men kunde inte hjälpa att få dåligt samvete. 

Var hos sjukgymnasten idag med axeln, kom försent. Kunde inte åka hem efter det, skulle inte kunnat komma ut ur lägenheten till jobbet. Hade gärnat skippat jobbet och gått hem för att lägga mig undet täcket och gömma mig, funkar tydligen inte så.. Satte mig på cafe istället, kände mig yr och var tvungen att köpa något att äta. Fick betala för buffe, det fanns ett jättestort salladsbord. Fanns igen energi till att hålla diciplinen uppe och det blev några bitar kyckling :( Usch, bara ångest! Kan väl ursäkta mig att det är förvaning 

inför morgondagen. 

Såg julkalenderna idag, det var mysigt att titta på. Tände också mitt kalenderljus och drack grönt julte. Värsta stämmningen. Är så sentimental av mig så det är väl ett måste. 

Imorgon ska jag iväg på julkväll. Innebär julbak, julinspererad middag och glögg. Woho, precis vad jag behöver?!

:O