Jag ler och du kan inte veta

Jag gråter inombords och du kan inte höra.

En dag är jag borta och alla undrar sig varför....?

Jag vill bara ge upp det tragiska kriget mellan mig och maten. 

Min terapeut ringde och väckte mig i måndags.

"Sover du? oj, förlåt. Ringer dig lite senare"

Fortfarande inte ringt ^^

    Inte ens E har hört av dig, 3 veckor sen sist.  

Hur tror ni att ni ska "hjälpa" mig? 

Tur i oturen har ni inte märkt skillanden eller är medvetna om det.

Försöker dricka mitt te och se om jag kan somna "tidigt i natt"