På söndag ska jag åka hem, hem till min lägenhet, hem till min lilla men betydelsefulla trygghet. Siiter i köket hemma hos mor min och skulle bara vilja skrika, men kroppen reagerar med det omvända. Jag är låst, tyst och för inte mycket väsen av mig. Glad att slippa byn, jag vet nu vart jag hör hemma och det är inte här! 

Snart är högtidernas tid slut (YES!) och dags för nya tag. Börjar med 5km löpning IDAG! Har inte orkat gör någonting, ingenting alls, kolla på tv möjligen, å varit på alla dessa julmiddagar och julfikor. Imorgon är hoppningsvis sista. Vaknat kl ett och lagt mig klockan 12 på kvällen. Ett under för att vara jag. Hemma sover jag 5 timmar per dygn, här verkar jag inte få nog. Saknar JB, hon är min familj. Vi bråkar och stöttar varandra, det är väl vad en familj gör? B är min andra, han får vara min bror. Önskade att han stannade lite längre så jag fick träffa honom innan han åkte, han åker i morgon och jag kommer i övermorgon :(

2 storlekar mindre, å jag känner mig som en blåval