Så förutsägbart, såklart att jag ska reagera så här när det har blivit som det har blivit. Du kan bara leva vidare som du gjorde att jag lever som förut.

Jag undrar när jag ger upp. Jag undrar varför jag inte gjort det än. Varför ger jag bara inte upp??

Jag är så körd. Jag vet ärligt inte varför jag inte gör nått åt lidandet. Jag har ingen livlina som håller mig kvar.