Jag har kämpat så här långt. Julen har slagit ner mig, byn och jag själv lika så. Slagit till mig med julbord och fika. Stirrande ögon, tysta dömande blickar och falska kommentarer om en människa som skulle va smal. Mina är byxor är stl 34 och de sitter som ett tält på mig, känner mig tjock. Vill inte dra till mig uppmärksamhet och äter snäll den minsta kakan jag hittar och ler oskyldigt. 

Tränade 1,5 timmar igår, sprang 50 minuter idag och du frågar mig vad jag har för valkar på sidan.. 

... Aldrig perfekt

... Aldrig nöjd

...Aldrig smal  

Jag sörjer att ännu ett år som (inte) gått men jag vill ändå inte leva om det, tror inte att jag skulle känna mig mer nöjd vid den här tidpunkten ändå. 

Året som gick:

Någon dag efter nyår vaknade jag upp, omfamnad av en kar. Denna killen har hängt med mig hela året. Dock inte någon besvarad kärlek från mitt håll, inte inte helt obesvarad heller. Jag vet inte vad jag vill, tror att det handlar om en rädsla, osäkert het och mitt dubbelliv. Han vet inget om. Jag håller honom nära med på tillräckligt avstånd.

Sen var det inte långt in i Januari förrän årets första tur till medicinakuten,

första inläggningen på psyk och dem första av många.

Jag tappade räkningen tidigt på året....

Mitt andra år som tränare mitt

först år som huvudtränare.  

 Fy vilken dålig förebild jag är.

Med tävling kan det komma skador, men en hel sommars rehab fick jag sista

platsen på träningslägret, i Frankrike ^^ Två dagar innan hade jag varit inlagd.

 Mitt första Peace and love, bästa festival

 pogramet på flera år =) Första festivalen 

 med tältning. Ta mig tillbaka! 

Lucia är verkligen min favorit tid på året, det är en av de få högtider där folk över konsumerar alkohol och framför allt knappt någon girighet. Det är stämningsfullt, mysfaktor och stämningsfull musik. Inget ta bara ge! Förra året "missade" jag lucia, jag var på psyk. Men jag var glad, personalen kom och hade luciatåg för oss. Jag satt å grät, så mycket betyder lucia för mig. I år "firade" jag inte heller lucia. Dagen jag vaknade var på lucia och det ända som kunde relateras var sjukhuslinnet som jag bar. 

I år har jag hunnit med x antal inläggningar, medicinakutsbesök, ungefär lika många turer med blåljusbilar.

  Befunnit mig på 4 olika slutenvårds ställen och 5 avdelningar. 3 rymningar, varav 1 avvek jag ifrån. X antal heldygnsvak. ca 8 olika avdelningar mellan medicinakuten och psyk, x antal inläggningar på varje. Och upplevt XXX antal misstag från vården och ack de få snäll och omtänksamma människor som hjälp mig.

Jag tackar JB och LJ för att ni har

stått ut med allt kring mig. Ni är verkligen  

min familj och allt det positiva som

det betyder.