The secret of success is the consistency to pursue

Alla inlägg under september 2011

Av jagvilljagvill - 21 september 2011 13:45


<<Damp!!>>

Damp ner ett till brev i dag. Sitter så jäkla hårt åt i skiten. Jag hatar mina stödpersoner. De är skit och jag får ändå ingen hjälp av dem. Fan, fattar inte varför de blev anställda, de kan ju ingenting. Fattar inte att de klarar av sina egna hushåll, liv och relationer. För min verkar de inte kunna hjälpa. 


Hatar myndigheter, psykiatrin och soc. Hatar nog ett antal fler....

Av jagvilljagvill - 21 september 2011 02:36

 



02.36 Jag är fortfarande vaken    Kan inte sova



02.37 Magen kurrar, vill ha mer 


02.40 Magen vill fortfarande ha mat

   kollar okoncentrerat på film


02.41 Beslutsam  hungrig mage

Bestämmer mig för att försöka somna tll filmen




02.48 Önskar att jag hade något litet

hemma typ vindruvor






Av jagvilljagvill - 20 september 2011 20:45



Jävla skitdag......



Mycket av dagen kommer jag  knappt ihåg, antagligen för att det inte har hänt tillräckligt skillda saker och sen för att jag förtränger. Fick dåliga besked idag också. Jävla pissdag har det varit! 


Klarade mig fram tills halv tre utan mat, sen var jag så jäkla trött att jag fick ta till kaffe. Pulver kaffe med torrmjölk i. Visserligen inte så mycket kacl men tillräckligt för att det ska kännas. Sen åt jag lite popcorn, fick inte upp allt :U

Åt frukt och 2 skivor skinka på ett möte. Sen råkade jag åka förbi mataffären. Köpte godis, bubbelvatten och sockriga bars. Usch, vågade inte läsa innehålls förpackningen (ska ju ändå inte behålla det..) Fan, fick inte upp så mycket, mest galla :/ Fail

Nu ligger jag här med en svullen mage. Vet inte om det är pga av det jag inte fick upp, bubbelvattnet eller att den vill ha mat. Jag bryr mig nu inte om det sista om det skulle vara så.


Ciggen är slut, snusen är slut

och jag vill bara dränka mig själv.... 

  



Idag var min stöd person här. Helt okej, trevlig men inte så konstruktiv. Händer liksom inget. Vi sitter mest och snackar. Idag satt jag under tecket i min säng när hon var här. Jag frös så mycket. Hon frågade om det kunde vara för att jag hade ätit dåligt, då sa jag " vet inte" , ville inte svara. Sen drog hon en utläggning hur vältränad jag så ut att vara att det inte kunde vara det, att det kunde vara för att jag har legat i sängen hela dan.  hon nämnde även att är man så vältränad som jag så ser man också mycket friskare ut. Hmm visst, låter bra, legat under mitt varma duntäcke, därför frös jag. Mörka ringar runt ögonen är bara i brist på sömn, sover 6-12 timmar per dygn....

HÄNDER JU FÖR FAN INGET!




Av jagvilljagvill - 19 september 2011 20:20

Idag....


Idag har jag legat i sängen heeela dagen. Jag har kollat på två jättedåliga filmer och en bra!


  Underhållning:  av  möjliga


     

Var ute en liten stund, gick till affären. Har inga pengar på kortet, tog pengar från sparkontot. Handlade Godis, sparris, salta pinnar, ägg & mjölk. Åt upp godiset som jag sedan inte behöll. Har precis gjort pannkakssmet. Tänker inte behålla dem heller. 1 pannkaka 150-200 kcal + ca 184 kcal/100g. 

Alltså en portion (3 pannkakor) med sylt: minst 600 kcal. En hel dags ranson av kcal, NEJ TACK!

Av jagvilljagvill - 17 september 2011 19:30



Det här går inte riktigt som jag vill....


Women with anorexia or bulimia tend to sketch their body features differently, researchers say.


Igår kom jag hem. Har varit borta med några tjejkompisar på en weekend sen i torsdags. Är inte jättetjata med dem. En av dem hängde jag med vlfigt mycker förut, det var hon, jag och en till. Men nu träffas vi bara i större sociala sammanshang. 

   Resan har varit bestämd ett tag, men förra helgen tappade jag verkligen suget, jag hade ingen lust alls att åka. Kom till hotellet, var fort inte sugen, förräns på lördagen. Då tränade jag i 3-4 timmar totalt. 

Det var fint väder, utom på lördag och söndag FM.


När vi träffade i torsdags för att åka iväg hade jag inte ärit någon frukost och  ingen lunch, känndes okej. När vi kom fram till hotellet bestämdes det att det var matdags, alla var utsvultna. Alla utom jag....

 De blev en resturang med buffé. Jag åt...2 tallrikar. 

Av jagvilljagvill - 14 september 2011 16:24


Fake it and make it


En stor del av mitt har handlat om att vara en förebild ( ), om jag minns rätt började det någon gång redan i ettan, fast på ett mycket simplare och enklare plan, men på riktigt började det i 8:an (kankse i 9:an). Jag tror att det var i samband med att jag blev storasyster. Men, som jag tror att många storasystrar gör, så har man gjort saker man ångrar och vill gärna bespara lilla syster detta. Även saker man inte har varit med om, och helst inte skulle vilja vara med om, vill man skydda dem från. 


 Tex när min lilla syrra var uppe och hälsa på så "städade" jag lägenheten från allt som hade med tobak, alkohol och andra saker. Snusar och röker inte en ända cigg när hon är här. Vet att jag är jätteduktigt på att äta när lillasyrran är här. För vill jag vara ett föredömme och sen vill inte jag förstöra hennes bild av mig, hon ser ju upp till mig.


Nu har jag även blivit tränare för 4 st i min sport. Även där är jag "exemplarisk". Min kompis sa en sak som jag tycker stämmer in ganska bra,

"Mina regler gäller alla andra utom mig".

Ingen annan för självskada, ingen annan för klanka ner på sig själv osv..

När jag är och tränar så har jag satt upp som något att förhåla sig, man får inte säga något dumt om någon, inte ens om en själv. Jag gillar inte metoder som spiska och morot när jag coachar, inga straff, bara belönningar. Om någon av dem jag tränar säger "fan va dålig jag är"  så "belönas dem med att säga två saker som är bra med dem. När man tränar är det viktigt att äta så att man blir stark och musklerna får näring. Gäller bara dem, inte mig. 


Snart ska jag iväg och gå in i min roll som tränare, min roll som förebild. 


"Rules are for everyone other than me.."



Av jagvilljagvill - 14 september 2011 14:17

Skit skit skit...



Why can't anything just go my way....



"Jag vet inte..."

Det är mitt svar på det mesta när folk frågar. 

Jag vet inte eller så jag har ingen koll, då vet jag inte. 


Nu har jag varit sjukskriven ett år och några dagar. Allting är som vanlig men inget är som förr. Alla dagar är samma men inget är som det har varit. Som vanlig har jag legat hemma i min säng. Jag har sovit, kollat in bloggar, kollat på film, köpt cigg eller varit ute på balkongen och rökt. 


Den här veckan, Måndag - Tisdag, har varit skit. Jag har börjat hästäta igen och spenderat pengar jag inte har och som ´jag borde lag på nödvändiga saker som påfyllning till telefonen, räkningar osv. Kan väl säga att det började i söndags. 


En i gänget påpekade att jag hade ätit lite undertiden jag var där. Var tvungen att käka upp typ all mat som serverades. Fick ta till det jobbiga strategin. Så, en promenad till närmast ica och köpte Pingvinstänger och nachochips. När jag har ätit för mycket så måste jag käka något onyttigt. Jag vill inte ha det onyttiga i min kropp, vill inte ha massa fett och kolhyrater. Så när tjejerna hade lagt sig, gick jag ut i korridoren, Ville inte chansa att de skulle höra mig. Det var svårt, toa ekade och jag ville inte bli påkommen, fick inte upp allt, gick och la mig med en känsla av att jag hade på mig en sumodräkt och en lika stor känsla av ångest. 

Så..

Senaste dagarna har jag hetsätit. Vill inte det, jag tror att jag tappar kontrollen och det är så jäkla svårt att hålla koll på kalorierna. 


Hittade en app som jag laddat ner till min lur, Shape up. Har börjat få riktigt dåligt minne så det är ganska bekvämt att ta hjälp av den. Den räknar allt och i slutet av dagen kan man se hur mycket man är uppe i. Använde den i onsdag/torsdag/fredag förra veckan men nu känns det lite meningslöst, är så svårt att hålla koll när jag inte vet hur mycket jag får upp. 


Dags att rengöra toan, ska få besök senare



 

Av jagvilljagvill - 12 september 2011 14:00

Var i väg i helgen med några vänner på träningshelg. Gick sådär, orkade inte köra 100%. Jag tror i och för sig att jag inte orkade 100% i huvudet, hade knapp med motivation, kroppen hade nog orkat. Maten gick sådär, ingen av dem jag åkte med vet. Jag vet att de kommenterade min kropp när vi var och tränade i november, förra året. Jag pallade inte att det skulle tro, tänka något så jag undvek att träna med dem ganska ofta. 


Jag vill inte kalla mig sjuk.  Kanske är det en del av att jag inte har någon sjukdomsinsikt men hur som helt ser jag inte sjuk ut och jag känner inte mig inte sjuk.  Jag bryr mig inte om vilket. När jag var utomlands gick det bra, fast ibland ville jag bara lägga mig och dö av äckelkännslan. Äckelkännslan, kände mig tjock och svullen och hade massa ångest. 


Sen jag kom hem gick det helt och andra hållet. Orkade inte äta, hela resan var inte värt det, känns det som. Det hade inte spelat någon roll. Hade sån ånget över det mesta med resan. Dem jag åkte med, hur vissa människor i andra kulturer tar förgivet att det är okej att tafsa på vilken kvinna som helst är okej, maten, krossade förväntningar, finns en del till att känna ångest över. Kom hem på tisagen och på onsagen blev det fasta. Jag ränknade inte med det, det gick inte. 


 









Ovido - Quiz & Flashcards