Var i väg i helgen med några vänner på träningshelg. Gick sådär, orkade inte köra 100%. Jag tror i och för sig att jag inte orkade 100% i huvudet, hade knapp med motivation, kroppen hade nog orkat. Maten gick sådär, ingen av dem jag åkte med vet. Jag vet att de kommenterade min kropp när vi var och tränade i november, förra året. Jag pallade inte att det skulle tro, tänka något så jag undvek att träna med dem ganska ofta. 

Jag vill inte kalla mig sjuk.  Kanske är det en del av att jag inte har någon sjukdomsinsikt men hur som helt ser jag inte sjuk ut och jag känner inte mig inte sjuk.  Jag bryr mig inte om vilket. När jag var utomlands gick det bra, fast ibland ville jag bara lägga mig och dö av äckelkännslan. Äckelkännslan, kände mig tjock och svullen och hade massa ångest. 

Sen jag kom hem gick det helt och andra hållet. Orkade inte äta, hela resan var inte värt det, känns det som. Det hade inte spelat någon roll. Hade sån ånget över det mesta med resan. Dem jag åkte med, hur vissa människor i andra kulturer tar förgivet att det är okej att tafsa på vilken kvinna som helst är okej, maten, krossade förväntningar, finns en del till att känna ångest över. Kom hem på tisagen och på onsagen blev det fasta. Jag ränknade inte med det, det gick inte.