I morgon ska jag tänka ut ett nytt datum, ja jag kommer planera vilken dag. 

Funderat på att skriva ett brev men jag vet inte, känns så klysigt. 

Inte denna veckan utan nästa, någongång. 

Inget mer av denna skiten ska få förstöra mig mer än vad den redan har gjort. 

Avsluta med huvudet tillräckligt högt!

Är trött, ständigt trött. Jag slukar i mig energidricka och kaffe, minst en av varje, varje dag. Inte för att det hjälper men jag kanske lyckas lura hjärnan för stunden genom att tro att det hälper och jag börjar tänka på nått annat. 

   Lägenheten är kaos. Det står väskor, disk, kläder etc över hela lägenheten. Hade verkligen behövt städa men jag orkar inte. Det håller ändå inte i längden, det bli ändå stökigt någon dag senare. 

I morgon ska jag till en av mina samtalskontakter, fast nu skulle jag kanske kunna säga den ända. Hon jobbar inte på psyk eller likande. Hon vet inte så mycket om mig, inte mer än vad hon listar ut själv och gissar. Hon vet mer än vad jag har berättat men det har hon lyckats list ut, det gör mig inte så mycket.

    Känns i på ett sätt rätt okej att träffa henne i morgon. Men mest konstigt, jobbigt att jag behöver gå dit. Skulle vilja gå till henne med ett mål att komma därifrån, men det går inte. 

  För, precis som allt annat skit som attackerar mig så gör även anledningen som jag henne från början det. När någonting "försvinner" så avlöses det med någonting nytt. Jag blir "av" med ett problem och ett nytt kommer, eller återkommer. Så jävla irriterande.

På onsdag börja fastan, fan inte håll på att hestäta, det är inte okej + att det är så himla svårt att hålla koll på kalorierna. 

I morgon är ny dag men inte tror jag att det blir annorlunda.

.........:Allting är som vanligt men inget är som förr:.........