Tillbaks på kåken...

  Vaknar upp igår och insåg att jag var på sjukan. Frågan om vilken dag det var svarade jag fel,2dagar fel, 2 dagar sovandes, 2 dagar bortslösande av tid.

En påse med vitt innehåll stora tecken som visar 1440 ml 1000kcal, HJÄLP!

  Gick tydligen inte så bra.

Vet inte vart jag står till doktorns uttalande "-Det var inte så farligt".

  Hamnade på psyk istället på ÄS-avdelning. Lättare att komma ut och lättare att komma hem!

Hemgång imorgon?

Allmänt

Det är inte mitt år, kanske inte nu, kanske aldrig?!

Kommer ihåg när jag tvingades till CÄS, jag var för tjock. Jag är fortfarande arg för att jag tvingades och fick mina ben att föra mig dit. Aldrig känt mig mer misslyckad. Jag visste att jag var tjock, jag visste att jag var för tjock gå där. 

Jag är ännu tjockare nu, hatar att lyfta på mina tunga ben och bära min uppsvällda mage. 

  Ta mig till robbinson ön. Jag skulle ge mitt allt och äga skiten ur alla var det gäller överlevnad. Då skulle jag också slippa socialmiddagar, fikor och annat socialt som jämt ska kretsa kring frosseri. 

Tjockis jag!

Ibland när ja sitter på tunnelbanan brukar jag sätta stämplar på folk. Ibland eller som värst sätter jag diagnoser på dem. Jag tro det handlar om identitet, en identitet som jag kanske kan identifiera mig med eller så är det för att jag vill ha en förståelse för min omgivning och mig själv. 

    

Jag kommer inte ihåg förra veckan, jag kommer inte ihåg så mycket av denna. 

  Fortfarande ledsen, det näst största nedslaget i mitt liv kom. Jag kan inte hantera det. Kan inte se hur misslyckad jag är och att det inte är så konstigt. (självömkan? :/)  Vilket fall som helst så är det ett mega fall! 

 Träffade AL i måndags, kändes inte som att vi kom åt något, inte längre än att bara snudda ytan. Pallade inte hålla mig själv längre. Gula bilen med blåa lampor kom och hämtade mig, jag hade rasat. Nu är jag hemma igen. Jag är ihop lappad, hur länge håller jag?

Höll min fasta i flera dar och spräcktes med itvingad pizza. Tog take away, nu får den stå och ruttna i kylskåpet. Luktar det illa behöver jag inte öppna det mer är nödvändigt. Jag ska fan inte sabba det här också. Något ska jag fan lyckas med!

I morgon bitti är det morgon träning, jag vill inte dit.Jag vill inte visa mig, visa upp tjockiskroppen som tyvärr råkar tillhöra mig. Nattbesök av en kompis, fan, sluta tjats om mat, äta äckliga frityrdoftande potatispinnar (pommes) och sluta titta på mina dallrande lår. Aningen arg^^

Jag är trött på att kämpa

vill inte mer

vill ge upp

inget som håller mig kvar

Inget är värt 

kroppen skakar

känslan i magen

svullna ögon

Sluter ögonen

vill inte se....

  Jag ville verkligen!!

Jag såg fram emot uttagningen. Jag gjorde så gott jag kunde, kämpade, slet, gav inte upp, jag gjorde det jag skulle och jag visade mig genom prestation och inte snack. För vad? 

Nu är jag nere på botten och simmar. 

    Simma upp? till vad? finns inget mål...

Låt mig ge upp!