Mat mat mat... Jag kan inte hålla på koll på alla de här julfikorna längre. Idag var det dags igen och ständigt överöstes jag med komentaren om att jag så "mindre" ut. Mindre än förra året, kan jag hålla med om. Man defenitivt inte det samma som liten. Ångest, ångest och ögon gjorde att jag åt. Tårta, choklad, glögg osv.... Det fick blir promenad hem. I morgon måste jag springa, har inte sprungit på en vecka :/ Dessutom måste jag köra armhävningar, situps och hopprep, det ger bra grundstyrka i längden, till januariträningen med klubben. 

Sitter å funderar på julen, julafton. Först och främst vill jag få tag i en bil, en bil så att jag kommer ifrån. Kommer inte fira med min mamma eller min pappa. De ska fira jul med deras familjer, även min syster. Har tagit ett jobbpass på FM på julafton för att komma ifrån något alla fall och ha en skällig anledning till att inte "fira" jul, inte fira en del av den alla fall. Alldra helst skulle jag vilja jobbat hela julafton, poff så är det över, den 26:e är det inte längre julafton, "man" får göra vad "man" vill. 

Har kollat på "jul för nybörjare" på svtplay. Såg så mysigt ut, önskar att jag kunde känna glädje över julen på samma sätt, att jag och en till var ensamma. Jag gillade hela upplägget och konceptet. 

Förmycket ångest påslag av att tänka, time to sleep!

Slangar, dropp och inget psyk..

   Fick komma hem imorse. Slapp psyk då jag pratar på om att jag bara behöver komma hem (att det är mer konstruktivt än psyk) och att jag anses tydligen aldelse för tjock (ända godtagbara anledningen). Är hemma hos min föräldrar nu, det blev mitt val. Hela byn verkar ha uppfattat det jag gör till något stordåd i storstaden och uppfattat mig som någon "superstar" för min insatser där. Vet inte om jag tycker jag förtjänar det. Orkar inte leva upp till det (de ska bara veta allt annat.....) 

Även om att detta är bästa av det två valbara alternativen som jag hade så är ingen av dem något jag skulle ta fram själv som alternativ om jag fick välja. Skillanden är väl mer frihet här än bakom låsta dörrar.

    Idag har jag fått proppa i mig 5 bitars sushi och kycklingsallad. Dessutom fick jag mammas dåliga misstänksamma och skuldfulla blick på mig då hon lyssnade på radion idag om den 13 årig kille med äs och mitt val av light på sojamjölken. Som ursäkt fick jag stoppa i mig två chokladbitar som erbjöds för att hindra ev misstankar. Usch...!!

Vill inte vara någon ängel, ingen "superstar". Jag vill inte heller visa den sannolika sidan, ex vart jag har varit desenaste dagarna och varför jag inte svarat på mobilsamtalen. 

Orkar inte med omvärlden. Det är en tragisk plats det här, jorden/livet eller vad det nu ska kallas. 

Varför fick han inte leva men jag. Hade du levt hade inte jag levt. Du hade gjort det så mycket bättre än jag. 

Grattis på min namnsdag

Det är inte ens halvvägs in i december och jag har redan hamnat, 3 gånger, på "julfika". Idag räknade jag det till nummer 3. Otrolig! Ögonen på mig och jag tvingade i mig två clementiner, en halv kaka (gömde och slängde resten) och en del vatten.

           På söndag är det dags igen  

Skyndade mig hem och hälsade

på min gamle vän, WC.

Slagit in julklappar också. Vill inte att folk ska få slå in dem själva om det händer något.

50gram kyckling och lite sallad tvingade jag i mig, satt och lunchjobbade med min jobbar kompis, I'll never tell and you will never know.. Falskt men ledsen jag vet din ställning i den här och vi stå inte på samma sida. Jag vill inte mer, om tjockis jag inte lyckas så ska tjockis monstret inte få ta över.   

Jag ler och du kan inte veta

Jag gråter inombords och du kan inte höra.

En dag är jag borta och alla undrar sig varför....?

Jag vill bara ge upp det tragiska kriget mellan mig och maten. 

Min terapeut ringde och väckte mig i måndags.

"Sover du? oj, förlåt. Ringer dig lite senare"

Fortfarande inte ringt ^^

    Inte ens E har hört av dig, 3 veckor sen sist.  

Hur tror ni att ni ska "hjälpa" mig? 

Tur i oturen har ni inte märkt skillanden eller är medvetna om det.

Försöker dricka mitt te och se om jag kan somna "tidigt i natt"

Det känns som att ju mer jag försöker destu längre från en lösning kommer jag. 

Levt på en kopp kaffe och en te idag. Kände hur jag började vingla på väg hem.

Jag har inget att äta hemma och jag är glad. Hittade lussebullar i frysen, värmde och åt en.

Varför är inte tillräckligt bra nog? Vissa lever på mer än vad jag gör och det räcker för dem. För mig är en lussebulle en lussebulle förmycket. En sallad, med enbart sallad, förmycket. 

Att äta är att staffa.