Känner mig falsk. Träffade A, min jobbarkompis, igår och jag ljög. A jag ljög dig rakt i ansiktet, jag hade inte ätit, inte alls. Satt och sackade kost hit och dit. Snackade LCHF, Gi mfl Jag sa något i stil med "Ja, jag är ju lite dålig på att äta..." för mig är det upp till andra vad dem vill stoppa i sig, jag säger inget högt om det,  men andra har uppenbarligen rättigheter att säga saker om hur jag ska äta. Därför väljer jag att inte säga nått. Behöver inte höra. Skulle inte ens kunna ändra på det, inte ens om jag skulle vilja, vilja tilräckligt mycket.

Jag har kontroll, det är inte ens jobbigt, vem behöver effe? -Inte jag!

Jag har ingen "Ana". Jag har en S men hon säger tvärt om i det en Ana skulle säga. Jag hör S men jag säger emot.

Jag saknar dig så S men tvärr är tydligen det här värt mer än vårt vänskap, tyvärr.  

 Jag saknar dig så!  

Fått i mig en halv smörgås, knappt. Ska försöka mig på nötstek oc broccoli, då har jag ju ätit.