Jag är fortsatt tyst. Tystnaden har pågått igen sedanklcokan 16:00.

Jag gett upp, ambivalenten har avtagit. Jag får tyna bort, har ju en del att ta ifrån så det lär ju ta sin tid. Då vänjer de sig och ingen känner sig träffad att det skulle vara deras fel. Det är det det inte.

Funderat på att skriva en lista om hur det ska bli sen. Hörde på ett program på P3 härom veckan. De pratade med någon som hade en podcast om döden. Hon som hade den berättade om hur det är för folk efter och vad som är bra att förbereda. Jag funderar, vet inte riktigt om jag vågar. Har ju lite tid på mig.

Idag har jag spenderat mer än 85% av dagen hemma, i min säng med datorn. Jag undrar hur länge det skulle dröja innan någon skulle börja undra om jag skulle göra något?! Några dagar åtminstånde.

Messade KP imorse, då när jag hade lite hopp. Hon sa att hon skulle höra av sig under dagen. Hon hade somnat till och nu är hon för trött för att prata. Hon måste inte och det är inte hennes fel. Det är jag som har för höga förväntningar. Jag blir ju bara besviken, som nu.

C frågade vad jag gjorde när jag skickade sms om en grej. Jag har inte svarat och hon har onte frågat igen. Jag tror bryr sig men fast jag vet inte hur och hur mycket egentligen och hur mycket jag tror på det. Hon vill hjälpa men hon vet inte vad hon kan göra.  Hon är INTE min biologiska mamma. Helst vill jag bara att hon ska hålla om mig, även om det gör ont. Hon ska inte få veta, hon behöver inte det i sitt liv.

Jag undrar hur lång tid somkan gå, hur många dagar kan gå utan samtal, social kontakt och verbal kommunikation.

I skrivande stund har jag inte yttrat ett ord på 2 dygn, jag har inte träffat en människa som verbal uttala något till mig eller jag till någon. Mutismen är inte ofrivillig, visserligen är det inte självvalt att vara tyst, och det känns lite överflödigt med ord när det inte finns någon mottagare. 

   Ingen vet. Ingen i skolan, i laget eller någon annan. Ingen bryr sig för ingen är just min vän.

De tar sig tid att bry sig när det är slut, en stund, innan deras liv är precis som vanligt, min exkluderat.