Det är inte mitt år, kanske inte nu, kanske aldrig?!

Kommer ihåg när jag tvingades till CÄS, jag var för tjock. Jag är fortfarande arg för att jag tvingades och fick mina ben att föra mig dit. Aldrig känt mig mer misslyckad. Jag visste att jag var tjock, jag visste att jag var för tjock gå där. 

Jag är ännu tjockare nu, hatar att lyfta på mina tunga ben och bära min uppsvällda mage. 

  Ta mig till robbinson ön. Jag skulle ge mitt allt och äga skiten ur alla var det gäller överlevnad. Då skulle jag också slippa socialmiddagar, fikor och annat socialt som jämt ska kretsa kring frosseri. 

Tjockis jag!